så långt som ögat når, och så långt som benen går

J: Sv: Naaw vad underbart! Vad ung du ändå är. Vill också bli tonårsmamma, men alla bara avråder mig hela tiden! Tycker du också så, nu när du "vet hur det är"?

Det är svårt att säga. Vissa saker är helt underbara, andra saker är jobbigare. älskar du barn? smälter du när du har ett i famnen? "åh va söt, titta hans/hennes små händer osv" det har jag gjort så länge jag kan minnas. men när det barnet har börjat skrika, vråla helt utan förvarning eller för mig utan anledning, så har jag alltid kunnat lämna över barnet till mamman eller någon mer närstående än jag själv. men det går inte nu, jag kan inte ta benjamin och lämna iväg honom när han skriker, när han är jobbig eller när han har ont. sanningen är att barn alltid har en anledning till att vara ledsna. jag kan dela ansvaret med hans pappa, men jag är ändå delaktig eftersom benjamin är min högsta prioritet. jag kan inte slappna av om han inte mår bra, jag är alltid beredd på att få konka på honom, få sjunga, få mata, klappa eller mysa. tänk på att om du blir mamma, är du mamma hela livet. du kan inte åtsidosätta honom någon gång. sen är det mycket mer som spelar roll. skola, ekonomi och stöd från andra. är du beredd att hoppa av skolan och sen plugga vidare, är du beredd på att leva snålt och på någon annan? det är saker som du måste tänka på. sen innan du överhuvudtaget ska fundera på hur det är att hålla barnet i famnen ska du tänka på vad du utsätter din kropp och ditt psyke för under graviditeten och förlossningen. en graviditet var hundra gånger jobbigare än vad jag föreställde mig. men nu i efterhand är det helt klart värt det. jag kommer inte att kunna göra allting jag vill längre, kommer inte kunna festa på helgerna, gå på krogen jämt när jag fyller 18, gå på studentskivor hit och dit, jag kommer inte kunna resa iväg med kompisar bara för att jag känner på det, utan jag har en son att tänka på nu. att planera mitt liv efter. sen tycker jag också att du ska ha en bra pappa till barnet, inte bara något engångsligg för att du ska få det barn du önskar. för om du blir tonårsmamma, eller mamma överhuvudtaget, så kommer du vilja ha en bra pappa till ditt barn för det är vad barnet förtjänar. du kommer också vilja ha hans närhet och stöd. valet av pappa, och få det att bli rätt, är klurigt. nöj dig inte med första bästa, var säker på vad du gör.
att få barn när jag var 17 är inget jag trodde eller planerade, det var något som hände. jag är jättejätteglad för att det gjorde det, för jag ångrar det inte en sekund. visst finns det saker jag skulle velat uppleva och göra först, men det kan jag göra när Benjamin blir äldre. Det är både underbart och jobbigt att vara mamma, men det finns ingenting som slår känslan av att hålla om benjamin, av att se honom le. Jag ångrar inte mitt beslut, verkligen inte. jag varken råder eller avråder dig till att bli tonårsmamma, men det finns andra saker att sträva efter också. du ska inte bara bli mamma för sakens skull.
har du allt det här och är säker på vad du gör, så tycker jag inte att du ska lyssna på alla andra. lyssna på ditt eget hjärta och strunta i andras fördomar. är det här vad du vill så klarar du det.
det finns både positiva och negativa saker, men det är mycket mer ansvar än att bara hålla det där lilla tysta välmående gulliga barnet i famnen.

ibland är du så bra, ibland är du underbar.
det är konstigt att du kan vara så jävla dålig samtidigt.