så långt som ögat når, och så långt som benen går

nu kan jag bara sitta och hoppas på att den här skiten försvinner. var påväg till bussen vid åtta, kom 100 m från huset innan jag ringde daniel och han fick komma och möta mig. det gick jättebra till en början, men sen när jag kom på mig själv helt ogenerat med handen i byxan, kliande vid en trafikerad bilväg så insåg jag att det inte alls gick så bra längre. dessutom var jag yr i huvudet, så jag måste sett rätt rolig ut. äcklig framförallt! den värsta svullnaden har lagt sig, nu är det bara såren och kliandet kvar, men seså. jag ska inte vara alltför lugn, så fort jag måste gå på toa så kommer skiten tillbaka. svullnaden..

det blir ingen skolfoto för varken mig eller benjamin idag. ville så gärna att han skulle få vara med! men vi får ha egen fotostudio här hemma istället. antingen med en usel mobilkamera eller med den digitala, men den sladden är borta, så det lutar mot mobilen. får se sen vad vi orkar..

jag får kompensera lite redan nu med en bild från tylösand, den enda jag kan komma åt pga försvunnen sladd, men denna är tagen med mobilen. benjamin får iallafall vara med, så stor som han är. det där är ändå för över en månad sen..