så långt som ögat når, och så långt som benen går

nu är jag hemma igen. helgen har varit ganska lugn i förhållandevis till vad jag trodde att den skulle vara..

kom hem runt 15 idag, var först hos barnmorskan sen åkte jag och mamma till mormor och morfar och hälsade på lite, innan vi åkte hem till var och en. när jag klev innanför dörren till mödravården så sitter min mamma där inne och väntar på mig, daniel hade ringt och sagt att jag var ledsen. visst att det var av fel anledning, men ok.

ikväll vet jag inte vad jag ska göra. känner för att göra nått dumt, men vet att det ändå i slutändan är jag som kommer lida mest. helvete!