så långt som ögat når, och så långt som benen går

jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. nu när jag är hemma om dagarna borde jag ha inspiration, eller i alla fall ork till att skriva här. det verkar inte finnas något utav det.

imorse vaknade jag tidigt, med tanke på att daniel började två timmar tidigare, precis som varje fredag. när han gick försökte jag somna om, men tusen tankar om vad jag ska välja för skola sen, vad som är bäst för mig, för benjamin och för daniel hackade sig in i mitt huvud. jag kunde inte somna om utan att försöka komma på för- och nackdelar till båda valen, så jag satte på ett avsnitt av oth, men det hjälpte inte. blev bara uttråkad konstigt nog, så jag satte mig här och jag vet ärligt talat inte vad jag gjort sen dess. tiden bara rullar iväg.

solen lyser utanför fönstret och himlen är blå. jag vill ha snö! inga grässtrån som sticker fram här och var, och speciellt inte som det är nu. hela gröna gräsmattor. på söndag är det första advent, och då ska det fram lite julsaker. våra stjärnor och ljusstakar sitter redan uppe, vi fick advent- och julkänslor när första snön kom. man skulle kunna påstå att vi var först i kvarteret med att sätta upp det. men det är så mysigt.

hoppas på myskväll ikväll med tända ljus, snö och idol. det skulle pigga upp mitt sjukliga jag. jag måste bli frisk! men jag lär ju få ge upp det här med snön..