så långt som ögat når, och så långt som benen går

nu är min käreste på väg hem. har har vart och hämtat upp varsin pizza efter jobbet. Jag var så sugen och han tyckte jag var värd det efter dagens slit. halkade 3 gånger påväg till bussen imorse, vilket resulterade i att det drog till i ljumsken och undre magen, så jag har knappt kunnat röra mig idag. har låtit som en björn när jag rest mig från stolar (om jag ens klarat det) och dom har fått putta mig framåt nästan. inte kul, men jag kunde inte annat än skratta. på vägen hem halkade jag igen. så allt är great! låter inte så farligt kanske, och det är det inte heller. gör bara jävligt ont och får mig att framstå som en 90 årig kärring. jag dör inte, och det är väl huvudsaken. får bara smaka på lite smärta nu innan vi närmar oss förlossningen!

ska tända lite ljus nu och göra mysigt. älsklingen är alldeles strax hemma och då blir det mysa förfullt. jag saknar honom!