så långt som ögat når, och så långt som benen går

nu sitter jag hemma hos mamma och ruttnar. har varit här sen 14 och jag, syster och mamma har umgåtts lite smått och fördrivit tiden. käkade också, men nu är jag hungrig igen.. vi pratade om förlossningar och om benjamin. mamma vill hävda att det lika gärna kan vara en tjej, och så må vara, men nu är jag inställd på benjamin, för det var så ultraljudet löd.

ska röra mig ner mot stationen runt halv, så jag hinner äta lite till innan jag går. kanske borde finputsa sminket lite och fixa håret, men jag orkar verkligen inte. får hoppas att ingen annan har gjort sig till heller.