jag somnade den natten i tron på att allt var en del
min mamma frågade mig en sak igår. en sak som jag har gått och tänkt på ett tag. en sak jag kanske har funnit lite konstig.
"hur känns det när folk hela tiden kommer och känner på din mage?"
hon, med fyra egna barn vet ju. men hon undrar endå hur jag upplever det hela. jag skulle kunna svara att jag älskar uppmärksamheten, att det är ganska mysigt och faktiskt okej. men det vore att ljuga! det känns riktigt läskigt faktiskt, obehagligt. varför ska dom ta, känna och smeka på min mage nu när jag har en bebis därinne. hur många smeker egentligen en annan tjej/kvinnas mage om den inte innehåller en bebis? hur skulle ni känna om jag kom fram och klappade er på magen, log och ägnade all uppmärksamhet på någonting som sitter mellan eran bröstkorg och rumpa?
visst om det är någon jag känner, okej om det är någon jag tycker om. för jag vet att det bara är omtanke. men när det är folk som jag inte känner igen, folk jag inte ens vet vilka det är, nej det är inte okej. det är bara obehagligt, behöver jag ens dra upp igen att jag inte klappar dom på magen? och om folket nu inte känner mig, så kan man åtminstonde fråga mig. "Får jag känna på din mage?", "Får jag känna på din bebis?", för inte fan går jag och klappar på okända människors magar eller det dom senare har liggande i barnvagnen.
när man är gravid längre är det inte bara en själv som får uppmärksamhet, som folk vill vara med och spendera tid tillsammans med. det är en mage, en framtida bebis, någonting intressantare än den som bär den. så är det bara, och det förväntas man acceptera.
