så långt som ögat når, och så långt som benen går

idag skulle jag behöva en bästa vän.. en bästa vän att gråta ut hos, känna mig trygg hos och en bästa vän som klappade mig i håret och sa att det är okej. att det är okej att vara osäker, vara ledsen, okej att vara svag. en vän som kliar mig på ryggen och stödjer mig vare sig jag har rätt eller fel. en bästa vän som jag inte har...

jag behöver någon som talar om för mig att det är okej att vara osäker. någon som talar om för mig att man får ångra sig, att man får tvivla. att man får vilja mera än det man har. att man får vilja göra andra saker, att det inte är fel. jag behöver någon som inte klandrar mig för att jag ibland är missnöjd, trots att jag valt själv. jag behöver någon som förstår att jag inte förändrats som person fastän jag undansatt många människors känslor. jag behöver någon som förstår att jag fortfarande älskar. jag behöver någon som förklarar för mig att jag duger och är bra nog, jag behöver någon som får mig att våga tro. någon som får mig att förstå att jag inte behöver ge upp allt bara för att jag är flickvän. någon som älskar mig nog för att förlåta.

jag ångrar inte att jag älskar daniel, jag önskar bara att jag skulle skött allting på annat sätt. inte låtit hjärtat styra.


Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?