så långt som ögat når, och så långt som benen går

jag är nog ganska usel. mår skit idag igen. förmodligen feber. gick upp imorse, kände mig som en fet ko, men begav mig ändå till bussen. hade 3 minuter på mig från dörren till busshållsplatsen, men jag hann pga att den var försenad. var dock proppat med folk, så jag fick stå med kära benjamin. hade varken ätit frukost eller tablett, så benen höll på att ge vika och jag spy, men jag stod kvar. sen var tågstationen proppad med folk, och jag trodde inte att jag skulle komma på, men det gjorde jag! fick panik när dörrarna stängdes bara, då jag var tvungen att ta mig av. ville helst inte spy på tåget eller svimma mitt i folkhavet. tog mig ut på nästa station och satt i sundbyberg och hade varken orken till att ta mig till skolan, eller att ta mig hem. så jag satt där ett tag, tog tåget tillbaka och väntade på bussen. daniel fick sjukanmäla mig och sen tittade på vi på ett avsnitt vänner innan han åkte till jobbet, en timme tidigare än nödvändigt. skulle spela pingis eller nåt.. hur kul nu det kan vara!

nu har jag frysit ett tag, så jag sitter nerkurad med ett täcke i datastolen och funderar på vad jag ska göra. jag mår ruttet, men då får jag alltid panik. vad ska man göra liksom?, när det enda man tänker på är att man mår dåligt. jag vet inte, jag stressar iallafall upp mig ännu mera. har ätit massa skorpor och druckit en halvliter oboy. får inte ta tablett nu, den hjälper inte om jag blandar med mjölkprodukter. så nu är de kört också.

antar att det blir ganska mycket uppdatering idag. känns liksom lite roligare när den är ball! sen ska jag väl även nyttja tiden till plugg och läsning ur boken. men det får bli lite senare..

har också kommit på att jag tröttnar på att skriva i bloggen då jag har trista rubriker. "Måndag" hur kul är den liksom? nej nu ska jag ha delar ur låtar och sånt igen. det är så mycket ballare.