så långt som ögat når, och så långt som benen går

Ibland kommer det dagar då kroppen inte orkar. När benen inte bär och huvudet inte förstår. När ögonen inte orkar titta och hjärtat inte orkar känna. Dagar då man vill lägga sig ner under täcker och sova, i en hel dag. Man vill vakna upp pigg, ha energi och orka. Jag är trött. Den här dagen har varit tung. Benjamin ger mig lite extra energi, daniel likaså. Men vägen hem från skolan och Friskis var inte jobbig, den var värre. Den var inte lång, den var oändlig. Den var inte tung, den var helt jävla olidlig. Som en belöning till mig själv köpte jag en fet påse godis. Åt väl 10 stycken innan jag mådde svinilla, och magen svullnade. Den står i skåpet. Den är äcklig. Jag gillar inte ens plockgodis. Inte längre.

Jag har börjat träna mer. På friskis & svettis, lite innebandy, och hemma. Det är skönt, jag mår bra. Jag känner mig duktig. Jag ska fortsätta, ska äta bättre och vara redo till beach 2010. Varför hetsbanta 2 månader innan när man kan jobba sig framåt på ett år?