så långt som ögat når, och så långt som benen går

Sitter just nu och knåpar ihop ett nytt cv. Blev slarvfel i det tidigare, och nu måste jag göra om hela eftersom jag inte sparade det gamla och inte kan gå tillbaka och finjustera. Men vad gör man inte för att göra det hela om än mer komplicerat att få jobb.

Är ute på jobbstigen nu. Kan egentligen tänka mig vad som helst. Det är inte mycket som skulle kunna få mig att rygga tillbaka när det handlar om att tjäna pengar till min familj. Förslag någon? Ett extra jobb som bara väntar på att få bli fyllt? Säg till mig, jag börjar bli rätt desperat.

Har haft familjen här på födelsedagsfika och för bokning av resa. Fick agera värdinna men de var dom som hade snaskigheterna med sig, jag åstadkom bara några hembakta kakor. Och stjärterum. Hittade lite resor men vi måste finurla på när och egentligen var också. blir en stad, över jul eller början på våren. Ska bli intressant att flyga med Benjamin. Jag längtar, tror att det kan bli bra.
Eftersom det var fika idag missade jag tjejkvällen, bajs. Jag var laddad, det skulle vara askul. Mina tjejer. Jag tröstar mig med att det kommer fler tillfällen. Och att ni inte försvinner girls.

För att beklaga mig lite, och vältra mig i min egen sorg, så har jag så ont i magen så jag näsan börjar gråta. Fan för att vara tjej ibland.

Jag ska försöka starta upp bloggen igen. Uppdatera oftare, och faktiskt ta mig tiden till att verkligen försöka åstadkomma ett inlägg. För jag vet att det här kommer komma tillbaka till mig senare, när jag är äldre och vill se hur mitt liv var, vad det bestod utav. Till och med Benjamin ska kunna logga in här och läsa om sitt liv, även om han har babyböcker om sitt liv, så är det i en digital värld vi lever i. Datorn är ett bra medel.

Vi har en ny dator. Noll bilder. Jag ska försöka lägga in lite bilder på datorn från våra usb-minnen.

Benjamin är stor nu. Över 9 månader. Han gör så mycket framsteg hela tiden att jag inte ens kan berätta om det, jag vet inte vad jag sagt förut. Men han är så fantastiskt duktig och snäll. Visst är det kämpigare ibland, men vi trivs. Ett liv fullt av bara ros är inte ett liv. Det måste vara tyngre ibland.

Han har 2 tänder i munnen, dom främre i underkäken. Han vinkar, halvpekar och tittar på lampan när man frågar vart den är. Han står, går/springer med gåvagnen, ställer sig och sätter sig ner mot saker. Han äter själv. Han busar som få, försöker dra i sladdar, ställer sig upp mot underdelen av ugnen, kryper och äter smuts från golvet. Det är till att ha energi nu, jaga honom, busa med honom, men samtidigt även vara hård ibland. Rättvis med tuff. Visa vad som är okej och vad som inte är det.

Jag njuter. Av mammalivet, av livet i sig, av skolan, av det mesta. Jag njuter. Jag trivs mer med mig själv nu.