I feel you
Det är lustigt. Lustigt att se hur jag utvecklats på dom här dryga 1.5 åren. Nu är jag går i en klass med 93or, märks detta enormt. På kläder, beteende, mognad och kunskap. Vi fick frågan idag "Vad är arbetsmiljö?" svaret på denna tycker jag är självklar, och när dom fick frågan så svarade dom att dom inte visste just nu. "Jag kommer inte på något!". Visst att man inte kan veta allt, men om man smakar lite på ordet så kanske de inte är så där främmande som man tror. Det kanske till och med blir riktigt klart om vad det egentligen handlar om, det där konstiga ordet. Arbetsmiljö.
Också i största allmänhet märker jag detta på mig själv. Jag gillar inte facebook och msn som förr, jag gillar inte att springa i klädaffärer och göra sånt där som är riktigt riktigt kul egentligen. Som jag gillade förr. Nu älskar jag att gå på ikea, att titta på barnvagnar en hel kväll på internet, att gå in på blocket och leta möbler. Förstår ni? Sådant som var totalt främmande för mig för 1.5 år sen. Som man brukar älska när man är 30. Jag är 17.
Jag gillar att vara mogen. Jag gillar att prata med vuxna människor. Jag gillar att ta ansvar och vara omhändertagande. Jag älskar att vara mamma. Jag älskar att jag är mer kvinna idag än vad jag är småflicka. Jag gillar att göra "trista" saker, för att för mig är dom roliga. Jag gillar det. Jag älskar det.
Det här var det bästa som någonsin hade kunnat hända mig tror jag. Benjamin, som han har gjort mig till en bättre människa. Det här har lett mig in på ett spår, mot en karriär jag strävat mot tidigare. Det har lett mig till en lycka jag aldrig känt tidigare. Jag är lycklig nu!
du får mig inte att falla ner
den vackraste stunden var inte idag
Jag har börjat träna mer. På friskis & svettis, lite innebandy, och hemma. Det är skönt, jag mår bra. Jag känner mig duktig. Jag ska fortsätta, ska äta bättre och vara redo till beach 2010. Varför hetsbanta 2 månader innan när man kan jobba sig framåt på ett år?
kom änglar och ta mig till himlen
du är ett glashus, och jag är en sten. Men det är du som försöker se igenom mig.
du får inte riva mina murar
En tand syns i tandköttet extra mycket, och en annan är redan påväg upp. Han kryper bra, blandar has framåt och nu på sistonde riktiga kryp. Han ställer sig upp mot soffan och allt han får tag på. Han springer med sin gåvagn, eftersom han blir så förvånad att den rullar iväg, att han måste springa ikapp med benen. Han är bäst. Jag är lycklig!
Började skolan i onsdags. Det gick bra. Emelie kom in på skolan dagen innan och nu går vi i samma klass. Det känns okej. Folk är blyga, håller sig för sig själva. Jag vet hur det är, jag använde den taktiken i ettan. Den är fel. Det tar bara längre tid att känna sig bekväm, att bli sig själv. Prata är det enklaste sättet att lära känna, att sticka ut behöver inte alltid innebära något dåligt. Har 5 lektioner i veckan plus en mentorstid. Börjar 13.40 på måndag och har idrott sen slutar jag. 14.30!
och ovan allt en himmel
En brottsplats måste vila
Flyktbilen är dumpad
Stålarna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig
men jag är inte där
på jakt efter ruset
8 månader mammaledighet. slut. Den finns inte mer, inte nu. Det har varit underbart men samtidigt har jag längtat ut. Längtat efter att börja skolan, längtat efter att vara själv. Att kunna kliva ut genom dörren och bara vara ensam, om så bara för en timme eller en dag. För att kunna andas på ett helt annat sätt. Att vara mamma är det bästa som finns, jag skulle inte byta ut mitt liv mot någon annans. Det går inte att jämföra mitt liv med mina andra jämnåriga. Fest fest fest, lockar ibland men inte med tanke på vad jag får vara med om istället. Festen tar slut och människorna går hem. En mamma går inte hem när det börjar rundas av, en son tar inte slut. Mammarollen lever dygnet runt, sju dagar i veckan. Nu blir det lite annorlunda. Skolan drar igång och jag behöver inte ha Benjamin krälandes runt fötterna hela dagarna, hur underbart det än är så är det krävande. När jag har längtat ut till vardagen har den inte kunnat ses inom räckhåll, nu 5 dagar innan längtar jag inte lika mycket längre. Jag tror dock det kommer bli utmärkt, jag kommer kunna andas på ett helt annat sätt och bilda ny energi till att ta hand om Benjamin. Jag kommer inte vara borta mycket än, men den lilla tid som jag är det, kommer den det vara nyttigt för oss alla 3.
På onsdag den 19 augusti börjar jag skolan. Frisörprogrammet. Om 3 år är jag fullt utbildad. Det längtar jag efter.
