fredag
nyss ringde mamma, hon hade ringt barnmorskan eftersom hon har tillgång till hemtelefon tillskillnad från en annan. min barnmorska hade semester, men jag ska till en öppen mottagning och ska sära på benen där. mamma ska följa med, för om det var något problem skulle vi bli skickade till förlossningen på huddinge sjukhus. ringde dit igår, men då var det barnmorskans sak sa dom, men mödravården säger annat. från och med v 23 har förlossningen hand om en. nu ska vi i alla fall dit, kanske går det snabbt, det vet jag ju inte. det jag vet är att jag kommer få problem att ta mig dit, med tanke på att jag knappt kan gå. men får jag nått piller som botar det här är jag nöjd. åh, vad jag kommer vara nöjd!
fredag
"Hinder är bara något att ta avstamp ifrån.."
känsloinlägg
jag har tänkt mycket på det här med skolan. förra året gick ingenting alls. allt gick toppen, ända fram tills min födelsedag ungefär. då blev jag kär, kär helt upp över öronen och kunde inte tänka på någonting annat än just daniel. jag kunde sitta hela lektioner, stirra in i väggen, le och bara tänka. lyssna på musik som påminde om honom, tänka på stunder vi haft och saker vi gjort. jag kunde sitta och tänka på alla dom nätter då vi var för upptagna med annat för att kunna sova. dom nätter då vi brottades, kastade bollar på varandra, kittlade varandra och försökte vinna och få den andra att ge upp. jag kommer ihåg hur jag vek mig av skratt. pågrund av denna underbara person som bara behövde fälla krokben på mig för att jag skulle fall för honom.. listigt! jag kunde sitta och tänka på hur mycket jag längtade till varenda och eviga träning för att träffa honom igen, när vi väl där undvek varandra lite och knappt pratade. det var faktiskt mest jag som undvek. men vi spenderade träningarna till att spana in på varandra istället, le lite och sedan generat titta bort igen. det gjorde jag, precis så. sen när ja smygkikade och såg att han gjorde något annat, så passade jag på att spana på honom igen. han såg det inte, men jag vet att han kände det. när vi gick därifrån skyndade vi oss båda hem, jag sprang hem och in på datan, satte min msn på "inte vid datorn" och ändrade mitt namn till "DUSCHAR, endast viktiga" och daniel visste ju att han var den viktiga jag allra främst menade. så han skrev, hoppade in i duschen snabbt samtidigt som jag var klar, efter 5 minuter, endast för att kunna sitta uppe så länge som möjligt och prata med honom. det var en helt annan sak, att umgås själv med honom och att vara på bandyträningarna.. så är det fortfarande, kan inte förstå varför.. inte så att vi undviker varandra och inte pratar, men det är inte alls samma sak. vi kanske bara vill uppträda neutralt eller så. men nu bär jag hans son i min mage, så vi är inte så neutrala kanske. det jag vill komma fram till är att jag föll för honom snabbt, blev kär i han fort och min kärlek bara växer hela tiden för varje dag som går. jag kan bara le när jag tänker tillbaka på alla minnen, då främst när vi satt uppe och tittade på roliga videos på nätet, brottades och skrattade tills vi somnade tidigt på morgonen så utmattade med kläderna på.
åter till skolan.. efter det gick jag och daniel igenom en graviditet, eller en början på den i alla fall, ett missfall och mycket bråk och tårar. hade nog lite av en kris, många nystartade förhållanden går inte igenom sånna här allvarliga saker. många gör det inte ens på ett helt liv. vi gjorde nästan det på en gång. vi trodde att mycket av det, speciellt missfallet skulle föra oss närmre varandra. det gjorde det inte, inte till en början och inte förrän en lång tid. tårar, bråk, svek tog upp mer tid än vi ägnade åt våran kärlek. nu tror jag definitivt att det fört oss närmare varandra. gjort oss starkare och mer redo, gjort att vi härdat lite, gjort oss lite ljumna i kläderna och nu vet vi att vi kan överleva en kris. vi kommer överleva flera, vi kommer svika varandra, men vi blir starkare som par i slutändan.
allt, upplevelsen, erfarenheten, sorgen, gjorde mitt år riktigt jävligt. jag mådde dåligt varenda dag, vissa dagar psykiskt, vissa fysiskt, vissa båda. jag blev avrådd från att avstå skolan i 2 veckor, under blödningen. bara för det kunde kännas ofräscht och jag behövde tid att läka mitt hjärta. som att fjorton dagar skulle läka något som skulle blivit mitt liv. inte en chans. det var svårt att komma över hinderna, svårt att tackla hur proffesionella och vänner betedde sig. svårt att tackla hur människor betedde sig överhuvudtaget. jag säger inte att allt var dåligt, det var det inte. men just i den stunden, när man mår sådär riktigt jävla kasst. då hjälper det inte med ett "jag finns här", för jag vet att ni gör det. jag vet bara inte hur ni skulle kunna finnas där. ge mig en blombukett, en chokladbit och bädda ner mig i ett duntäcke? visst, jättegulligt. skulle blivit glad, men att istället skrika "ge mig mitt barn tillbaka" skulle varit rimligare i både min och daniels situation. jag kommer ihåg missfallskvällen. hela den dagen. jag fick sitta i sekretariatet i hallen, med knivar huggandes i magen, i rumpan, mellan benen. bad om att någon skulle ta min plats, men dom skulle hem. vilket det visade sig att dom inte skulle. efter matcherna tittade jag i trosan, blod med klumpar. som absolut inte fick hända. jag och daniel ringde mamma, och vi bestämde oss för att åka till sjukhuset när hon slutat jobba. men när jag och daniel satt och väntade på bussen på huddinge sjukhus blev det ännu värre. jag kunde inte sitta, inte stå, inte gå. föll ihop i korridoren och daniel fick bära upp mig. jag hade så fruktansvärt jävla ont, ni kan inte ens föreställa er. orkar inte berätta vad som hände på sjukhuset, det enda jag kan berätta är att vi båda grät på bussen hem, grät hemma, slog i väggar, slog sönder saker, höll om varandra. ni ska veta hur svårt det är att berätta, att skriva. det rinner tårar nu..
skolan var inte alls något jag prioriterade, jag hade dåligt samvete var eviga dag bara för att jag gled med. att jag inte gjorde något, att jag inte var dukig. att jag sjönk i betyg och i förtroende. mvgbarn blir gbarn, liggande på gränsen. jag fick ett mvg förra året, det var innan allt det här hände. jag vet inte om jag kan skylla allt på missfallet och det svåra året, men jag vill gärna tro det. låt mig få göra det. jag är duktig i skolan, kanske bara inte tillräckligt bra för gymnasiet.
sen blev jag gravid igen i mars, allt har gått så snabbt. illamående och lidande skola igen. jag fick aldrig någonsin komma ikapp, jag fick inte chans att ta igen allt jag förlorat. och om jag ska vara ärlig, vet jag inte ens om jag orkat det. förmodligen inte. kvällarna som i högstadiet spenderades med att sitta och plugga, skriva mvgarbeten utan att anstränga mig, spenderades nu med att deppa, gråta, bråka. proven gick ut på att öva på bussen till skolan, öva i 20 minuter och sen skriva så mycket jag kunde, ligga på g-vg. ibland gränsfall till ig. vissa ämnen var lättare, på vissa grejer var det bara att plocka fram den goda eleven, den från högstadiet och då gick det bra. vissa ämnen var knivigare, vissa saker svårare än andra. det svåraste var att resa sig upp på morgonen, åka till skolan, vara med på lektionerna och förväntas vara glad, positiv och att hänga med. jag hängde inte med ett skit. jag ville hem.. förra året var skit, jag har aldrig känt mig så dålig i skolsammanhang, aldrig känt mig så påfrestande och aldrig åkt så mycket på bananskal som då. jag trodde det var okej att stanna hemma och ligga i sängen en hel dag, en hel vecka. men det vet jag nu inte är okej. därför har jag laddat upp det här året, känt mig motiverad, känt att det här ska jag grejja. jag ska vara i skolan så mycket det går, vara så bra som möjligt, plugga varje dag. därför är det en ren skam och synd att jag bara varit där 2 dagar av 5 den här veckan, den här terminen. men jag vill vara duktig igen, jag vill gå till skolan, för jag mår bra där med vännerna. jag har kul och det är inte så jävla farligt. jag vill plugga så mycket jag kan innan benjamin föds. jag har viljan och jag har motivationen på topp nu. därför känns min långa resväg på 3 timmar, fram och tillbaka till skolan inte alls kul. men benjamin har gjort mig mer morgonpigg, vilket jag är enormt tacksam för, det gör att det inte är en pina att gå upp kvart i 6. det är ingen fara att kliva upp och ta bussen kvart i 7. det är bara illamåendet, yrseln, svimningarna och paniken som stör mig nu. och det mellan benen, men det räknar jag med ska försvinna tills på måndag. för nu ska jag bli bra igen. jag har gett mig fan på det! jag ska bara se till att hålla motivationen uppe, behålla viljan och känslorna jag har nu. jag ska göra daniel och benjamin stolta. framförallt ska jag göra mig själv stolt. och visa dom som inte trott på mig, främst jag själv, att jag kan. att jag är duktig. att jag klarar det, för det vet jag att jag gör.
med det här inlägget vill jag inte skylla mina resultat i skolan på daniel, jag vill inte att någonting ska uppfattas som hans fel. att han gjort mig dålig. för så är det verkligen inte. daniel har gett mig någonting, en riktigt bra orsak till att gå upp på morgonen. hans kärlek gör mig varm varje dag och den hjälper mig när jag behöver hjälp. daniel har gjort så jag härdat mig själv, vi har tillsammans blivit mer livserfarna (även om vi har mycket kvar att lära), han har gjort så jag är lycklig, på riktigt! inget låtsassmile, eller fakeskratt. det är riktiga tårar av glädje som rinner när jag tänker på honom, på oss, på benjamin. min kärlek växer varje dag till honom och jag kommer aldrig någonsin kunna tacka någon nog, för att vi funnit varandra. för att daniel är min, för att jag är hans. jag är lycklig nu igen, jag glömmer aldrig missfallet, jag glömmer aldrig allt svårt, jag glömmer inte skolan och besvikelsen, men jag tänker fokusera på att komma ihåg hur allt det här har varit värt någonting. en familj som blir till i december. jag ser redan daniel som min familj, men vi blir utökade.
jag skulle aldrig någonsin funnit någon bättre än daniel. det är det inte bara jag som säger, tycker och känner. min familj säger det också. han är kanon, min prins, mitt allt. jag älskar dig Daniel!
åter till skolan.. efter det gick jag och daniel igenom en graviditet, eller en början på den i alla fall, ett missfall och mycket bråk och tårar. hade nog lite av en kris, många nystartade förhållanden går inte igenom sånna här allvarliga saker. många gör det inte ens på ett helt liv. vi gjorde nästan det på en gång. vi trodde att mycket av det, speciellt missfallet skulle föra oss närmre varandra. det gjorde det inte, inte till en början och inte förrän en lång tid. tårar, bråk, svek tog upp mer tid än vi ägnade åt våran kärlek. nu tror jag definitivt att det fört oss närmare varandra. gjort oss starkare och mer redo, gjort att vi härdat lite, gjort oss lite ljumna i kläderna och nu vet vi att vi kan överleva en kris. vi kommer överleva flera, vi kommer svika varandra, men vi blir starkare som par i slutändan.
allt, upplevelsen, erfarenheten, sorgen, gjorde mitt år riktigt jävligt. jag mådde dåligt varenda dag, vissa dagar psykiskt, vissa fysiskt, vissa båda. jag blev avrådd från att avstå skolan i 2 veckor, under blödningen. bara för det kunde kännas ofräscht och jag behövde tid att läka mitt hjärta. som att fjorton dagar skulle läka något som skulle blivit mitt liv. inte en chans. det var svårt att komma över hinderna, svårt att tackla hur proffesionella och vänner betedde sig. svårt att tackla hur människor betedde sig överhuvudtaget. jag säger inte att allt var dåligt, det var det inte. men just i den stunden, när man mår sådär riktigt jävla kasst. då hjälper det inte med ett "jag finns här", för jag vet att ni gör det. jag vet bara inte hur ni skulle kunna finnas där. ge mig en blombukett, en chokladbit och bädda ner mig i ett duntäcke? visst, jättegulligt. skulle blivit glad, men att istället skrika "ge mig mitt barn tillbaka" skulle varit rimligare i både min och daniels situation. jag kommer ihåg missfallskvällen. hela den dagen. jag fick sitta i sekretariatet i hallen, med knivar huggandes i magen, i rumpan, mellan benen. bad om att någon skulle ta min plats, men dom skulle hem. vilket det visade sig att dom inte skulle. efter matcherna tittade jag i trosan, blod med klumpar. som absolut inte fick hända. jag och daniel ringde mamma, och vi bestämde oss för att åka till sjukhuset när hon slutat jobba. men när jag och daniel satt och väntade på bussen på huddinge sjukhus blev det ännu värre. jag kunde inte sitta, inte stå, inte gå. föll ihop i korridoren och daniel fick bära upp mig. jag hade så fruktansvärt jävla ont, ni kan inte ens föreställa er. orkar inte berätta vad som hände på sjukhuset, det enda jag kan berätta är att vi båda grät på bussen hem, grät hemma, slog i väggar, slog sönder saker, höll om varandra. ni ska veta hur svårt det är att berätta, att skriva. det rinner tårar nu..
skolan var inte alls något jag prioriterade, jag hade dåligt samvete var eviga dag bara för att jag gled med. att jag inte gjorde något, att jag inte var dukig. att jag sjönk i betyg och i förtroende. mvgbarn blir gbarn, liggande på gränsen. jag fick ett mvg förra året, det var innan allt det här hände. jag vet inte om jag kan skylla allt på missfallet och det svåra året, men jag vill gärna tro det. låt mig få göra det. jag är duktig i skolan, kanske bara inte tillräckligt bra för gymnasiet.
sen blev jag gravid igen i mars, allt har gått så snabbt. illamående och lidande skola igen. jag fick aldrig någonsin komma ikapp, jag fick inte chans att ta igen allt jag förlorat. och om jag ska vara ärlig, vet jag inte ens om jag orkat det. förmodligen inte. kvällarna som i högstadiet spenderades med att sitta och plugga, skriva mvgarbeten utan att anstränga mig, spenderades nu med att deppa, gråta, bråka. proven gick ut på att öva på bussen till skolan, öva i 20 minuter och sen skriva så mycket jag kunde, ligga på g-vg. ibland gränsfall till ig. vissa ämnen var lättare, på vissa grejer var det bara att plocka fram den goda eleven, den från högstadiet och då gick det bra. vissa ämnen var knivigare, vissa saker svårare än andra. det svåraste var att resa sig upp på morgonen, åka till skolan, vara med på lektionerna och förväntas vara glad, positiv och att hänga med. jag hängde inte med ett skit. jag ville hem.. förra året var skit, jag har aldrig känt mig så dålig i skolsammanhang, aldrig känt mig så påfrestande och aldrig åkt så mycket på bananskal som då. jag trodde det var okej att stanna hemma och ligga i sängen en hel dag, en hel vecka. men det vet jag nu inte är okej. därför har jag laddat upp det här året, känt mig motiverad, känt att det här ska jag grejja. jag ska vara i skolan så mycket det går, vara så bra som möjligt, plugga varje dag. därför är det en ren skam och synd att jag bara varit där 2 dagar av 5 den här veckan, den här terminen. men jag vill vara duktig igen, jag vill gå till skolan, för jag mår bra där med vännerna. jag har kul och det är inte så jävla farligt. jag vill plugga så mycket jag kan innan benjamin föds. jag har viljan och jag har motivationen på topp nu. därför känns min långa resväg på 3 timmar, fram och tillbaka till skolan inte alls kul. men benjamin har gjort mig mer morgonpigg, vilket jag är enormt tacksam för, det gör att det inte är en pina att gå upp kvart i 6. det är ingen fara att kliva upp och ta bussen kvart i 7. det är bara illamåendet, yrseln, svimningarna och paniken som stör mig nu. och det mellan benen, men det räknar jag med ska försvinna tills på måndag. för nu ska jag bli bra igen. jag har gett mig fan på det! jag ska bara se till att hålla motivationen uppe, behålla viljan och känslorna jag har nu. jag ska göra daniel och benjamin stolta. framförallt ska jag göra mig själv stolt. och visa dom som inte trott på mig, främst jag själv, att jag kan. att jag är duktig. att jag klarar det, för det vet jag att jag gör.
med det här inlägget vill jag inte skylla mina resultat i skolan på daniel, jag vill inte att någonting ska uppfattas som hans fel. att han gjort mig dålig. för så är det verkligen inte. daniel har gett mig någonting, en riktigt bra orsak till att gå upp på morgonen. hans kärlek gör mig varm varje dag och den hjälper mig när jag behöver hjälp. daniel har gjort så jag härdat mig själv, vi har tillsammans blivit mer livserfarna (även om vi har mycket kvar att lära), han har gjort så jag är lycklig, på riktigt! inget låtsassmile, eller fakeskratt. det är riktiga tårar av glädje som rinner när jag tänker på honom, på oss, på benjamin. min kärlek växer varje dag till honom och jag kommer aldrig någonsin kunna tacka någon nog, för att vi funnit varandra. för att daniel är min, för att jag är hans. jag är lycklig nu igen, jag glömmer aldrig missfallet, jag glömmer aldrig allt svårt, jag glömmer inte skolan och besvikelsen, men jag tänker fokusera på att komma ihåg hur allt det här har varit värt någonting. en familj som blir till i december. jag ser redan daniel som min familj, men vi blir utökade.
jag skulle aldrig någonsin funnit någon bättre än daniel. det är det inte bara jag som säger, tycker och känner. min familj säger det också. han är kanon, min prins, mitt allt. jag älskar dig Daniel!
fredag
nu kan jag bara sitta och hoppas på att den här skiten försvinner. var påväg till bussen vid åtta, kom 100 m från huset innan jag ringde daniel och han fick komma och möta mig. det gick jättebra till en början, men sen när jag kom på mig själv helt ogenerat med handen i byxan, kliande vid en trafikerad bilväg så insåg jag att det inte alls gick så bra längre. dessutom var jag yr i huvudet, så jag måste sett rätt rolig ut. äcklig framförallt! den värsta svullnaden har lagt sig, nu är det bara såren och kliandet kvar, men seså. jag ska inte vara alltför lugn, så fort jag måste gå på toa så kommer skiten tillbaka. svullnaden..
det blir ingen skolfoto för varken mig eller benjamin idag. ville så gärna att han skulle få vara med! men vi får ha egen fotostudio här hemma istället. antingen med en usel mobilkamera eller med den digitala, men den sladden är borta, så det lutar mot mobilen. får se sen vad vi orkar..
jag får kompensera lite redan nu med en bild från tylösand, den enda jag kan komma åt pga försvunnen sladd, men denna är tagen med mobilen. benjamin får iallafall vara med, så stor som han är. det där är ändå för över en månad sen..
fredag
nu sitter jag här färdig, redo och klar att gå. pigg som en lärka. jag har plattat luggen, sminkat mig och hittat kläder till dagens skolfotografering. ska egentligen gå om 5 min, men det finns bara ett problem. jag kan knappt gå, inte heller stänga benen.. jag kan ha fått någon sorts infektion mellan bena (eftersom ja inte vet något annat sätt att uttrycka mig, fittan?), det gör att det svullnar och börjar klia riktigt ordentligt. så då kliar ju jag förstås, då svullnar det ännu mer, spricker upp och börjar blöda. då måste jag ställa mig i duschen, och då svider det så inihelvete (!) så nu är inte skolfoto kläderna på, nu sitter jag i handduk och förbannar mig över varför det här inte kunde hända imorgon. (noteras kan att detta händer sisådär varje/varannan dag)
dagens:
teckenspråk
skolfoto
natur
uls
för det första vill jag va med på allt det där, speciellt teckenspråket. men känner inte att de är meningen att försöka gå till bussen när jag knappt kan gå till köket härifrån utan att se ut som en bajsnödig ko. en sträcka på ungefär 10 m med mitt ögonmått, som förövrigt inte är det bästa, men ändå. det är närmre till köket än till bussen iaf.
kanske åker dit till natur/skolfoto. beror på om svullnaden lagt sig. har den inte gjort det får jag väl leka skolfoto med mig själv eller något.. :'(
dagens:
teckenspråk
skolfoto
natur
uls
för det första vill jag va med på allt det där, speciellt teckenspråket. men känner inte att de är meningen att försöka gå till bussen när jag knappt kan gå till köket härifrån utan att se ut som en bajsnödig ko. en sträcka på ungefär 10 m med mitt ögonmått, som förövrigt inte är det bästa, men ändå. det är närmre till köket än till bussen iaf.
kanske åker dit till natur/skolfoto. beror på om svullnaden lagt sig. har den inte gjort det får jag väl leka skolfoto med mig själv eller något.. :'(
onsdag
är hemma idag igen. mår som igår. kanske som jag förtjänar också, när jag glömmer tabletterna.. gick iväg till ica imorse för att handla lite nödvändigt, inkl broccoli. och inte hade jag det med i påsen hem sen. nej det glömde ja, fastän det var det viktigaste. jag måste få i mig järn.. får bara ta en tablett om dagen, och det kan ta flera veckor att bygga upp järnet till den nivå där den ska ligga. det är bara jag som får lida skiten, inte benjamin som tur är!
köpte mig en bok på ica också, den nakna sanningen av Linda Rosing. kostade 30 kronor och verkade vara ett bra sätt för mig att spendera dagen. har läst 5 sidor tror jag.. jag hatar ju att läsa för det första, och för det andra så är det inte lättare när man mår illa och är yr.
jag längtar tills daniel kommer hem. då ska han köpa med sig broccoli! kanske inte bara är därför jag längtar förstås, men det hjälper. funderar på att äta min röra till middag som jag alltid ätit förr. den jag åt när jag gick ner i vikt. den är god. daniel hatar den, men jag älskar den. synd är de dock att jag glömt vilka ingredienser man har.. men det är ju bara att hitta på
köpte mig en bok på ica också, den nakna sanningen av Linda Rosing. kostade 30 kronor och verkade vara ett bra sätt för mig att spendera dagen. har läst 5 sidor tror jag.. jag hatar ju att läsa för det första, och för det andra så är det inte lättare när man mår illa och är yr.
jag längtar tills daniel kommer hem. då ska han köpa med sig broccoli! kanske inte bara är därför jag längtar förstås, men det hjälper. funderar på att äta min röra till middag som jag alltid ätit förr. den jag åt när jag gick ner i vikt. den är god. daniel hatar den, men jag älskar den. synd är de dock att jag glömt vilka ingredienser man har.. men det är ju bara att hitta på
tisdag
"Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik"
har mått ännu sämre sen jag skrev sist. har blivit soffliggande utan att känna mig ett uns bättre. daniel kom hem efter jobbet, gjorde lite pytt i panna till mig och sen drog han lite senare och spelade match. nu är han iväg och jag mår inte kalas... vet inte vad ja ska göra dock, är ju hiskeligt mörkrädd och rädd för att vara ensam hemma på kvällen.. borde duscha och sen sova, men ja vill inte. tänker nog lägga mig framför tvn och titta på en prinsessas dagbok. jag tänker alltid på josefin då, "like a wolf!" och den där stupid cupid låten dom där tjejerna sjunger..
magen rör på sig fastän ja håller andan när benjamin rör på sig. magen åker ut och in när han sparkar. magen kluckar så gulligt när han hickar. är jättetacksam för ja får känna tecknena, och jag skulle vara orolig från topp till tå om detta upphörde. dock börjar det bli obehagligt, hans sparkar blir mer och mer kraftfulla!
måste börja stoppa i mig mina piller, annars kommer jag snart inte kunna stå upp säger min mor. jag kommer inte orka någonting inom en snar framtid om jag inte sköter mig. jag börjar förstå hur hon tänker. yrsel och att falla ihop är inte kul. att vara kraftlös i hela kroppen och att inte ens orka ställa sig upp är inte ok. inte om man legat och vilat sig i form, för att orka gå till köket och hämta mat. det handlar mest om min styrka, utan järntillskott funkar det bara inte. det har jag insett nu. måste börja med att ta tablett till maten, det ska bli min nya rutin. som ja någonsin haft någon..
daniel konstaterade även att jag hade feber när han kom hem, men jag valde att ignorera det han sa. även om det mycket väl kan stämma..
har mått ännu sämre sen jag skrev sist. har blivit soffliggande utan att känna mig ett uns bättre. daniel kom hem efter jobbet, gjorde lite pytt i panna till mig och sen drog han lite senare och spelade match. nu är han iväg och jag mår inte kalas... vet inte vad ja ska göra dock, är ju hiskeligt mörkrädd och rädd för att vara ensam hemma på kvällen.. borde duscha och sen sova, men ja vill inte. tänker nog lägga mig framför tvn och titta på en prinsessas dagbok. jag tänker alltid på josefin då, "like a wolf!" och den där stupid cupid låten dom där tjejerna sjunger..
magen rör på sig fastän ja håller andan när benjamin rör på sig. magen åker ut och in när han sparkar. magen kluckar så gulligt när han hickar. är jättetacksam för ja får känna tecknena, och jag skulle vara orolig från topp till tå om detta upphörde. dock börjar det bli obehagligt, hans sparkar blir mer och mer kraftfulla!
måste börja stoppa i mig mina piller, annars kommer jag snart inte kunna stå upp säger min mor. jag kommer inte orka någonting inom en snar framtid om jag inte sköter mig. jag börjar förstå hur hon tänker. yrsel och att falla ihop är inte kul. att vara kraftlös i hela kroppen och att inte ens orka ställa sig upp är inte ok. inte om man legat och vilat sig i form, för att orka gå till köket och hämta mat. det handlar mest om min styrka, utan järntillskott funkar det bara inte. det har jag insett nu. måste börja med att ta tablett till maten, det ska bli min nya rutin. som ja någonsin haft någon..
daniel konstaterade även att jag hade feber när han kom hem, men jag valde att ignorera det han sa. även om det mycket väl kan stämma..
tisdag
sitter hemma och yrar. har mått dåligt hela natten, försökt väcka min älskling och beklaga mig, men han har antagligen inte velat lyssna. iallafall har han inte lagt märke till mig. mådde fortfarande dåligt, dock lite bättre, på morgonen. tyvärr mådde jag kanon igår morse, var pigg och glad. tills jag satte mig på tåget.. från och med tåget var svettningar, yrsel och illamående ett faktum enda fram tills jag somnade för natten. eller tydligen håller det i sig fortfarande (!). eftersom jag mådde galant igår och det kändes som jag var i koma på dagen, så insåg jag att jag förmodligen skulle haft en sämre dag idag. så jag bestämde mig för att vara hemma, det skulle vara bäst för både mig och benjamin. dock har mitt mående pendlat upp och ner idag, ibland känns det inte alls jobbigt. kan nog vara för att jag sitter så pass mycket still idag i jämförelse med igår. sen mådde jag bättre när daniel var hemma också. nu mår jag sämre igen. hjärtat slår snabbt och hårt och det känns läskigt. måste nog peta i mig mina järntabletter, jag orkar inte annars. inte enligt mami iaf, snart kommer jag inte kunna göra någonting utan dom.
är dock lite ledsen, för jag hade verkligen sett fram emot den här dagen. skulle ha mina första lektioner i sociologi och teckenspråk. men jag antar att jag ändå inte kunnat hängt med på något under dagen, så det kanske inte är en jätteförlust.
idag kommer daniel hem runt 22-22.30 och jag längtar redan ihjäl mig. kanske borde passa på att sova lite medan han är borta, fastän jag tycker det är svårt. har konstigt nog varit jättepigg alla morgnar och inte alls haft svårt att gå upp. men har ändå en känsla av att det där kommer vända snart.. tyvärr!
lördag
vissa är skönheter redan i grunden..
torsdag
det gick jättebra idag, ingen fara alls. mötte upp sofie mfl vid stationen och dom kände inte igen mig helt. ser numer lite annorlunda ut, har ju klippt raklugg om jag inte nämnt det. sen gick vi iväg mot skolan, och jag kunde inte sluta tänka och skratta åt ett namn på en person som tydligen ska börja i linns och deras klass, och som tydligen gått i våran skola tidigare. aldrig någonsin hört något roligare namn tror jag, inte på jättelänge iaf. det blev skratt hela vägen till skolan, och sen flöt timmen bara på.
Dagens skönaste:
"presentera er och säg någonting ni gillar som börjar på samma bokstav som erat namn"
- jag heter Tobias och jag gillar att spela fotboll.
han var helt lost och förstod ingenting när alla asgarvade. det är tur att ja har en bra och rolig klass iaf!
Dagens skönaste:
"presentera er och säg någonting ni gillar som börjar på samma bokstav som erat namn"
- jag heter Tobias och jag gillar att spela fotboll.
han var helt lost och förstod ingenting när alla asgarvade. det är tur att ja har en bra och rolig klass iaf!
torsdag
But hey, what daddy always tell you?
Straighten up little soldier
Stiffen up that upper lip
What you crying about?
torsdag
nu sitter jag redo för att bege mig mot skolan. det enda jag har kvar är att gå på toa och sen spraya håret. känner mig redan yr i huvudet, men det kan nog ha o göra med att jag sprutat på mig parfym och att det är så pass varmt i lägenheten. det blir säkert bättre så fort jag kommer ut.
trodde stenhårt på fint väder idag, shorts och linne. men det verkar snarare regna. så det fick bli jeans, linne och kofta. har bara ett par jeans och ett par shorts som passar mig nu. båda dom börjar bli försmå också. känns dock inte jätteroligt att behöva gå i mjukisbyxor första dagen i skolan, så det får bli att det klämmer lite med jeansen istället.
efter skolan vet jag inte riktigt hur det blir, kanske blir det så att jag åker iväg till skärholmen eller så hittar jag på något annat. kanske är mest sugen på att åka hem, det vet man ju aldrig.
ha en bra dag, håll tummarna för mig och Benjamin idag!
trodde stenhårt på fint väder idag, shorts och linne. men det verkar snarare regna. så det fick bli jeans, linne och kofta. har bara ett par jeans och ett par shorts som passar mig nu. båda dom börjar bli försmå också. känns dock inte jätteroligt att behöva gå i mjukisbyxor första dagen i skolan, så det får bli att det klämmer lite med jeansen istället.
efter skolan vet jag inte riktigt hur det blir, kanske blir det så att jag åker iväg till skärholmen eller så hittar jag på något annat. kanske är mest sugen på att åka hem, det vet man ju aldrig.
ha en bra dag, håll tummarna för mig och Benjamin idag!
onsdag
innan mörkret faller, ska jag blöda några droppar mot stenen
skrev just en lång text om hur jag känner mig. men jag markerade den och tröck på delete istället för att publicera den.
vid den här tidpunkten skulle vi redan kunnat vara mamma och pappa, jag och daniel. vi skulle redan haft en pojke eller flicka i en vagga bredvid sängen. vi skulle redan haft ett barn som skrek sig hes utan att tillåta oss att sova.
jag vet att jag ska vara glad för benjamin, och att vi ska bli föräldrar runt lucia. men samtidigt som jag är sådär förbannat äckligt lycklig så är jag fortfarande ledsen för missfallet. det är inget jag någonsin kommer glömma. det var ärligt talat, det svåraste och tyngsta jag varit med om i hela mitt liv. värre än mina föräldrars skilsmässa, värre än allt.
det jag nu kan glädjas åt är daniel och benjamin. i måndags hos barnmorskan frågade hon mig om vilken typ av bebis han var. lugn och stillsam eller vild och livlig. lugn, ja det var han tills första gången jag började känna honom. nu är han vild, sparkas, hickar, rör sig och det känns som han gör kullerbyttor i min mage. men det är när jag är ensam han busar. när hans pappa kommer blir han lugnare och leker duktig. nu är han vild hela dagarna långa. jag får inte en lugn stund. det är faktiskt lite läskigt. ibland obehagligt. men han visar bara att han lever, så det får jag glädjas åt. kan bara tänka mig vad som väntar.. har faktiskt ingen aning om det har något samband, hur barnen beter sig i magen med hur dom blir när dom föds. isåfall blir det ett busfrö!
skrev just en lång text om hur jag känner mig. men jag markerade den och tröck på delete istället för att publicera den.
vid den här tidpunkten skulle vi redan kunnat vara mamma och pappa, jag och daniel. vi skulle redan haft en pojke eller flicka i en vagga bredvid sängen. vi skulle redan haft ett barn som skrek sig hes utan att tillåta oss att sova.
jag vet att jag ska vara glad för benjamin, och att vi ska bli föräldrar runt lucia. men samtidigt som jag är sådär förbannat äckligt lycklig så är jag fortfarande ledsen för missfallet. det är inget jag någonsin kommer glömma. det var ärligt talat, det svåraste och tyngsta jag varit med om i hela mitt liv. värre än mina föräldrars skilsmässa, värre än allt.
det jag nu kan glädjas åt är daniel och benjamin. i måndags hos barnmorskan frågade hon mig om vilken typ av bebis han var. lugn och stillsam eller vild och livlig. lugn, ja det var han tills första gången jag började känna honom. nu är han vild, sparkas, hickar, rör sig och det känns som han gör kullerbyttor i min mage. men det är när jag är ensam han busar. när hans pappa kommer blir han lugnare och leker duktig. nu är han vild hela dagarna långa. jag får inte en lugn stund. det är faktiskt lite läskigt. ibland obehagligt. men han visar bara att han lever, så det får jag glädjas åt. kan bara tänka mig vad som väntar.. har faktiskt ingen aning om det har något samband, hur barnen beter sig i magen med hur dom blir när dom föds. isåfall blir det ett busfrö!
onsdag
blev en liten längre paus än vad jag räknat med. men när man väl struntat i bloggen i någon dag är det lätt att dom dagarna växer till flera.. men det är ingen större förlust för varken er eller mig.
börjar få lite småångest. imorgon börjar skolan. jag har totalt ignorerat att köpa massa fina block, pennor och mappar. har totalt struntat i att köpa saker som skulle göra det betydligt lättare för mig, eftersom det är samma sak varje år. nya pennor, fina block och mappar används inte. ett block till varje ämne i början av terminen leder ändå i slutändan till ett block med alla ämnen i och miljontals papper i väskan. inte några organiserade mappar med en ny färg för varje ämne, ingen kalender där jag är duktig och skriver upp allting i. nej, jag kan lika gärna satsa stenhårt på att fortsätta vara slarvig. har köpt 5 randiga block, skitfula är dom också. inget specialfall med matten inte, rutigt papper är alldeles för bra för mig, jag nöjer mig med randigt där också. huvusaken är att jag skriver ner skiten. vart är en annan sak.
ikväll ska vi nog hämta barnvagn + väska hos fishen. eller så tar hon med sig det ner till hallen så får vi antingen skjuts hem med papi eller så lämnar vi sakerna hos honom, åker kommunalt hem och tar sakerna en annan gång.
börjar få lite småångest. imorgon börjar skolan. jag har totalt ignorerat att köpa massa fina block, pennor och mappar. har totalt struntat i att köpa saker som skulle göra det betydligt lättare för mig, eftersom det är samma sak varje år. nya pennor, fina block och mappar används inte. ett block till varje ämne i början av terminen leder ändå i slutändan till ett block med alla ämnen i och miljontals papper i väskan. inte några organiserade mappar med en ny färg för varje ämne, ingen kalender där jag är duktig och skriver upp allting i. nej, jag kan lika gärna satsa stenhårt på att fortsätta vara slarvig. har köpt 5 randiga block, skitfula är dom också. inget specialfall med matten inte, rutigt papper är alldeles för bra för mig, jag nöjer mig med randigt där också. huvusaken är att jag skriver ner skiten. vart är en annan sak.
ikväll ska vi nog hämta barnvagn + väska hos fishen. eller så tar hon med sig det ner till hallen så får vi antingen skjuts hem med papi eller så lämnar vi sakerna hos honom, åker kommunalt hem och tar sakerna en annan gång.
måndag
måndag
nu är jag hemma igen. helgen har varit ganska lugn i förhållandevis till vad jag trodde att den skulle vara..
kom hem runt 15 idag, var först hos barnmorskan sen åkte jag och mamma till mormor och morfar och hälsade på lite, innan vi åkte hem till var och en. när jag klev innanför dörren till mödravården så sitter min mamma där inne och väntar på mig, daniel hade ringt och sagt att jag var ledsen. visst att det var av fel anledning, men ok.
ikväll vet jag inte vad jag ska göra. känner för att göra nått dumt, men vet att det ändå i slutändan är jag som kommer lida mest. helvete!
kom hem runt 15 idag, var först hos barnmorskan sen åkte jag och mamma till mormor och morfar och hälsade på lite, innan vi åkte hem till var och en. när jag klev innanför dörren till mödravården så sitter min mamma där inne och väntar på mig, daniel hade ringt och sagt att jag var ledsen. visst att det var av fel anledning, men ok.
ikväll vet jag inte vad jag ska göra. känner för att göra nått dumt, men vet att det ändå i slutändan är jag som kommer lida mest. helvete!
lördag
uppdaterar bloggen på söndag kväll ev. måndag! hela helgen är fullbokad..
fredag
Jessica ska komma hit och göra mig sällskap. hon ska följa med mig ner i tvättstugan också :) jag kan ta det steget själv någon annan dag. vi har inte setts på jättelänge och hon är jättesaknad!
sen eftersom att min mobil har dött och hon inte har något sinne för att komma till rätt plats, så har jag förklarat grundligt för henne hur hon tar sig hit och jag ska även stå på busshållsplatsen och möta upp henne lite senare. dessutom gav ja henne daniels telefonnummer, om hon kommer bort kan hon bara ringa honom så får han förklara. jag vill inte lämna henne ensam inte...
borde egentligen städa, diska och allt. men jag har ingen alls lust. det luktar unket i köket. jag tror det är gammal mjölk..
nu: DUSCH
sen eftersom att min mobil har dött och hon inte har något sinne för att komma till rätt plats, så har jag förklarat grundligt för henne hur hon tar sig hit och jag ska även stå på busshållsplatsen och möta upp henne lite senare. dessutom gav ja henne daniels telefonnummer, om hon kommer bort kan hon bara ringa honom så får han förklara. jag vill inte lämna henne ensam inte...
borde egentligen städa, diska och allt. men jag har ingen alls lust. det luktar unket i köket. jag tror det är gammal mjölk..
nu: DUSCH
fredag
V.23
Barnet
Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.
Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.
Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt 600 gram
Mamma
Du har kanske gått upp fem till sju kilo, om inte mer. Många kommenterar magen och säger att den är stor eller liten. Lyssna inte så noga, din barnmorska stämmer av att allt är som det ska. Känner du när barnet hickar? Det kan kännas lite roligt som ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Långt ifrån alla känner när barnet hickar.
Stress
Känner du dig stressad? När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid. Du kan för stunden lugna barnet genom att lugna dig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Du kan även försöka stryka över magen. Läs mer om stress och stresshantering genom att klicka på länken till höger. Ta väl hand om dig!
Pappa/partner
Är du och/eller din partner stressade? Du kan hjälpa henne genom att ni pratar med varandra. Avlasta. Uppmuntra henne att ta det lugnare på jobbet. Försök strukturera upp hemmasysslor, arbetet och planera jobb och ekonomi tillsammans. Har ni behov av det kan ni prata med professionella rådgivare. Hör med mödravården.
fredag
min mobil är död. det går inte att skicka sms eller ringa till någon, inte heller går det att ta emot. jag håller på att byta till abonemang, så mitt nuvarande simkort är avstängt. Great!
fredag
vaknade tidigt imorse, precis som alla andra morgnar. jag kan verkligen inte sova när det är så pass ljust i rummet.. sen att man hör varenda flygplan som brummar och har sig precis ovanför vårat hustak gör inte så att jag faller i sömn heller. snarare tvärtom, varenda gång. och sen kan jag inte somna om, vilket leder till att jag sitter jättetrött och hängig varje dag. lär väl bli som vanligt, när man väl får sova så kan man inte, men när man inte får sova (som från och med torsdag när skolan börjar) så är man jättetrött..
eftersom jag vaknade så pass tidigt idag faktiskt pga kramp i benet, och väckte älsklingen med knytnävsslag i ryggen så fick han trycka ut krampen. stackarn så som jag beter mig när jag sover eller är nyvaken. igår hade jag sparkat, slagits och skrikit på honom, och jag kommer inte ens ihåg det. det gjorde ont sa han.. :/
juste, för att återgå till det jag skulle säga, eftersom jag vaknade så tidigt så satte jag på mig kläderna och powerwalkade till ica, köpte frallor till frukost och kexchoklad. när jag kom tillbaka hade han vaknat och lagt sig i soffan. stackarn blev orolig när jag var borta och inte lämnat någon lapp..
nu har han åkt iväg till jobbet, och jag ska nog snart bege mig in i duschen. kanske, om jag orkar. annars får det bli senare. idag har vi iallafall tvättstugan från 16-21. men tydligen var någon sjuk på jobbet, så han ska få jobba stängning och är inte hemma förräns till 19. fast det är senast. kanske blir lite tidigare. så jag ska få gå ner livrädd och ensam i den kalla mörka källaren för att tvätta. jag längtar inte..
eftersom jag vaknade så pass tidigt idag faktiskt pga kramp i benet, och väckte älsklingen med knytnävsslag i ryggen så fick han trycka ut krampen. stackarn så som jag beter mig när jag sover eller är nyvaken. igår hade jag sparkat, slagits och skrikit på honom, och jag kommer inte ens ihåg det. det gjorde ont sa han.. :/
juste, för att återgå till det jag skulle säga, eftersom jag vaknade så tidigt så satte jag på mig kläderna och powerwalkade till ica, köpte frallor till frukost och kexchoklad. när jag kom tillbaka hade han vaknat och lagt sig i soffan. stackarn blev orolig när jag var borta och inte lämnat någon lapp..
nu har han åkt iväg till jobbet, och jag ska nog snart bege mig in i duschen. kanske, om jag orkar. annars får det bli senare. idag har vi iallafall tvättstugan från 16-21. men tydligen var någon sjuk på jobbet, så han ska få jobba stängning och är inte hemma förräns till 19. fast det är senast. kanske blir lite tidigare. så jag ska få gå ner livrädd och ensam i den kalla mörka källaren för att tvätta. jag längtar inte..
torsdag
Alla verkar haka på den här hemsidan. det är snabbt, enkelt och det fungerar verkligen. Det är helt kostnadsfritt, så man kan ju lika gärna prova.
bli medlem via länken :)
http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=86149
bli medlem via länken :)
http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=86149
torsdag
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig
kommer alltid slå för dig
onsdag
förresten, när vi ändå är igång kan jag slänga in en till favorit..
onsdag
blir inte mycket till text idag, beroende på mitt välmående..
jag blir helt i extas när jag ser den här videon.. wow jag vill också kunna dansa sådär, tyvärr ska jag nog inte göra slag i saken.
jag blir helt i extas när jag ser den här videon.. wow jag vill också kunna dansa sådär, tyvärr ska jag nog inte göra slag i saken.
onsdag
jag älskar dig!
tisdag
är det någon gullig som vet någon som kan fixa min design eller kanske kan göra det själv? jag har själv suttit och försökt men jag lyckas inte. vill att det ska se lite proffsigt ut, men jag försöker förgäves. vore jättebra om det finns någon! :)
tisdag
efter mycket trassel har jag äntligen förstått hur man lägger in bilder från mobilen, till minneskortet och tillslut till datorn. det har tagit sin lilla tid, men nu har jag äntligen fått in en bild på benjamin på datorn. håll tillgodo med bildkvaliten, men den är tagen med min mobilkamera och dom riktiga ultraljudsbilderna som sitter på kylskåpet i ett hjärta, är mycket tydligare.
"Jag går ner till Årstaviken och sparkar höstlöv med min son
Gud välsigne hans små fötter där dom går"
Våran sötnos :)
"Jag går ner till Årstaviken och sparkar höstlöv med min son
Gud välsigne hans små fötter där dom går"
måndag
nu sitter jag här och funderar. är heltaggad på att börja locka håret, sminka mig ganska extremt och sätta på mig så lite som möjligt tills älsklingen kommer hem. tyvärr är han inte hemma förrän 19, så det känns trist att börja redan nu. då skulle lockarna vara förstörda och sminket skulle inte vara perfekt. dessutom skulle nog grannarna stirra ganska mycket om dom skulle se vad jag skulle springa runt i. (jag har förövrigt flaschat både tuttarna och rumpan i vardagsrummet när hela lägenhetshuset 10 meter över gatan har full insyn, men jag hoppas på att dom inte sett nått) men då skulle inte det jag skulle gå runt i nu vara något problem, om man säger så.
tror det blir en liten överraskning till honom ändå, men jag har redan gett honom en föraning. dåligt av mig!
förstår egentligen inte varför jag skriver det här för er.. har i alla fall suttit och letat fina underkläder och hittat massor. inga som ska inhandlas nu med tanke på både plånbok och kropp. men vissa funkar till och med nu. ska leta vidare lite, sen titta på top model. sen får jag väl hoppas på att jag somnar en timme eller så, så tiden går fortare. jag saknar min älskling!
tror det blir en liten överraskning till honom ändå, men jag har redan gett honom en föraning. dåligt av mig!
förstår egentligen inte varför jag skriver det här för er.. har i alla fall suttit och letat fina underkläder och hittat massor. inga som ska inhandlas nu med tanke på både plånbok och kropp. men vissa funkar till och med nu. ska leta vidare lite, sen titta på top model. sen får jag väl hoppas på att jag somnar en timme eller så, så tiden går fortare. jag saknar min älskling!
måndag
söndag
nu sitter jag här i sportbh och träningsshorts. ska försöka göra lite övningar och ta tag lite i träningen. hittar inga direkta för mig känner jag. vet inte hur jag ska träna, vad som är effektivt och bra. någon som vet bra gravidövningar? hjälp mig gärna med den här frågan, vill slippa känna mig som en valross.
fredag
sex and the city var planerat ikväll med min älskling. nu är han på jobbet och mår inte riktigt bra. känner sig yr och hängig. beror säkert på vädret och för lite sömn. låg vakna inatt och hade ett av våra återkommande bråk. om vad det handlar om säger jag inte, förutom att det är mitt och återigen mitt fel. förlåt älskling! du vet att jag älskar dig mer än allt och aldrig skulle riskera att förlora dig igen.
fredag
har tappat bort både kameran och sladden till den. lär bli fler bilder när dessa dyker upp..
torsdag
saknad väckte mig.
tårarna höll mig vaken!
tårarna höll mig vaken!
torsdag
måste bara lägga till ett inlägg efter jag precis läst kommentaren i det förra inlägget.
jag vet mycket väl att det inte är det allra bästa med att äta godis och onyttigt. i början av graviditeten var jag riktigt duktig, knappt inget socker utan frukt och grönt. nu på senare tiden äter jag fortfarande flera frukter om dagen, samtidigt som jag använder mig av onyttiga saker också för att fylla upp mitt illamående och allt sånt. var kanske inte tydlig eller allvarlig nog i förra inlägget verkar det som. jag vet också vad som är bra både för barnet och för mig att få i mig.
egentligen vet jag inte varför jag tar illa upp ut av kommentaren, men jag antar att det är för att den är anonym. kanske också därför att den verkade spydig. jag älskar att lära mig saker, men helst vill jag ha ett namn på den som hjälper mig!
dessutom kan jag tillägga att jag inte är en av dom som går upp massa i vikt under graviditeten (inte än i alla fall). många går upp 20-30 kg och det är inte alls ovanligt. jag har gått upp mellan 2-3 kg och allt är bra med benjamin. dock vet jag att jag ska tänka på vad jag äter. så säg det till mig nästa gång ni ser mig trycka i mig en hel godispåse.
jag vet mycket väl att det inte är det allra bästa med att äta godis och onyttigt. i början av graviditeten var jag riktigt duktig, knappt inget socker utan frukt och grönt. nu på senare tiden äter jag fortfarande flera frukter om dagen, samtidigt som jag använder mig av onyttiga saker också för att fylla upp mitt illamående och allt sånt. var kanske inte tydlig eller allvarlig nog i förra inlägget verkar det som. jag vet också vad som är bra både för barnet och för mig att få i mig.
egentligen vet jag inte varför jag tar illa upp ut av kommentaren, men jag antar att det är för att den är anonym. kanske också därför att den verkade spydig. jag älskar att lära mig saker, men helst vill jag ha ett namn på den som hjälper mig!
dessutom kan jag tillägga att jag inte är en av dom som går upp massa i vikt under graviditeten (inte än i alla fall). många går upp 20-30 kg och det är inte alls ovanligt. jag har gått upp mellan 2-3 kg och allt är bra med benjamin. dock vet jag att jag ska tänka på vad jag äter. så säg det till mig nästa gång ni ser mig trycka i mig en hel godispåse.
torsdag
jag tror jag måste sluta upp med det här. har fått en otroligt dålig ovana som är rejält svår att bryta. tror egentligen inte att jag ens vill bryta skiten, men det är nog det bästa för mig, benjamin och plånboken. jag tror inte att det håller i längden och köpa mig en påse godis varje dag och trycka i mig den. konstigt är det också, för jag är inte speciellt sugen och inte hamnar jag i extas när jag går igenom godishyllan. idag är heller inget undantag, jag kompenserade min fjuttiga lilla godispåse innehållande 3 sorters godis jag egentligen inte ens ville ha, med en 200 g marabou digestive. den ligger på bordet och smälter nu, så den vill jag inte äta. istället hällde jag upp en skål av daniels dillchips som jag vräkte i mig nyss, detta tänker jag tiga om tills han märker att jag gömt påsen i skåpet.
tror heller inte på det här med tröstätande egentligen. jag har aldrig gröpt skedar efter skedar direkt ur en glassförpackning när jag blivit dumpad av en kille jag då trodde var mitt livs kärlek. istället har jag ägnat mig åt att lyssna på dom mest sorgliga låtar jag kan få tag i, letat som en galning efter dikter om mitt krossade hjärta. egentligen var det väl det som var höjdpunkten, för det blev ju alltid så. vare sig dumpning eller dumpad. musik och dikter. fin blandning det där! tröstätande är bara onödigt, inte fan mår man bättre när man är illamående. svulla ska man göra när man är glad. eller när man är gravid, då har man i alla fall en ursäkt.
tror heller inte på det här med tröstätande egentligen. jag har aldrig gröpt skedar efter skedar direkt ur en glassförpackning när jag blivit dumpad av en kille jag då trodde var mitt livs kärlek. istället har jag ägnat mig åt att lyssna på dom mest sorgliga låtar jag kan få tag i, letat som en galning efter dikter om mitt krossade hjärta. egentligen var det väl det som var höjdpunkten, för det blev ju alltid så. vare sig dumpning eller dumpad. musik och dikter. fin blandning det där! tröstätande är bara onödigt, inte fan mår man bättre när man är illamående. svulla ska man göra när man är glad. eller när man är gravid, då har man i alla fall en ursäkt.
onsdag
ibland känner jag mig så himla tråkig. så himla sur, grinig och kontrollberoende. jag vet inte riktigt varför jag väljer att ligga och stirra in i väggen i en hel dag istället för att åka iväg in till stan, gå runt i affärer och äta en glass. jag föredrar hellre att sätta upp en knut mitt på huvudet, gå runt i minishorts och sovtröja och varken borsta tänderna eller göra mig iordning. att folk dessutom måste göra saker precis som jag själv skulle gjort dom, precis på mitt sätt och aldrig någonsin göra fel kan jag inte riktigt förklara. har alltid velat ha saker gjorda på mitt sätt, men nu har det gått till överdrift. stackars daniel vet ju aldrig vad han ska göra för att göra mig nöjd. skäll och grinighet får han tillbaka för att ha använt fel kniv till fel sak, för att ha skärt kycklingen för långsamt och i fel storlek, för att ha köpt fel brödbit när han sprungit hela vägen till ica på regniga kvällen för att ge mig en limpa till middagen, för att ha satt på fel film, sagt att han älskar mig på fel sätt. stackarn. vet bara inte varför. igår försökte jag ta mig till sans och förklara för min kärlek att jag förstår och vet att jag är svår att göra nöjd nu, att jag är jättetacksam och att han egentligen inte gör fel. jag skiter väl fullständigt i vilken kniv han använder, vilket sätt han äter på eller vad som helst. är han nöjd så är jag det. men inte nu. han får massera mina fötter nästan varje dag tills hans får kramp i fingrarna, för att han är som gud på det. jag pillar på hans fötter i fem minuter innan jag inser att det inte är alls det jag vill göra. och så tvingar jag honom att hålla på me mina i 45 minuter.
magen är stor nu. går inte att dölja på något sätt. han sparkar och är inte alls nöjd över mina vanor ibland. han syns under mina kläder. får oändligt med kärlek från daniel, för jag når inte ner till min egen mage. är i 22 veckan nu. mer än hälften är avklarat. jag längtar nu, samtidigt som jag inte kan tänka mig eller föreställa mig vad som ska göras om drygt 4 månader. det sa min pappa också, eftersom jag är så pass spruträdd som jag är. vill inte tänka i dom banorna. jag räknar nog med att jag har så fruktansvärt jävla ont då att jag skiter i vad dom pumpar i mig och vad dom sticker i mig. kan ju hoppas att dom ger mig lustgas tills ja är hög och inte känner någon smärta.
ibland känns allting lite svårare än andra dagar, eller svårare är kanske fel ord. det känns mer overkligt vissa dagar, mer galet och inte alls normalt. det är då folks gulliga kommentarer hjälper mig. stödet och orden. det är också då daniels ord hjälper som mest. "du är så stark älskling!" hans kärlek och hans hjälp och stöd är allt jag någonsin kunnat önska mig. jag skulle aldrig klara detta utan dig älskling! jag skulle aldrig klara av en dag. varje dag är jag slut i kroppen, yr i huvudet och ser ut som ett hus. men att varje dag få höra hur mycket du älskar mig gör det lite lite lättare!
magen är stor nu. går inte att dölja på något sätt. han sparkar och är inte alls nöjd över mina vanor ibland. han syns under mina kläder. får oändligt med kärlek från daniel, för jag når inte ner till min egen mage. är i 22 veckan nu. mer än hälften är avklarat. jag längtar nu, samtidigt som jag inte kan tänka mig eller föreställa mig vad som ska göras om drygt 4 månader. det sa min pappa också, eftersom jag är så pass spruträdd som jag är. vill inte tänka i dom banorna. jag räknar nog med att jag har så fruktansvärt jävla ont då att jag skiter i vad dom pumpar i mig och vad dom sticker i mig. kan ju hoppas att dom ger mig lustgas tills ja är hög och inte känner någon smärta.
ibland känns allting lite svårare än andra dagar, eller svårare är kanske fel ord. det känns mer overkligt vissa dagar, mer galet och inte alls normalt. det är då folks gulliga kommentarer hjälper mig. stödet och orden. det är också då daniels ord hjälper som mest. "du är så stark älskling!" hans kärlek och hans hjälp och stöd är allt jag någonsin kunnat önska mig. jag skulle aldrig klara detta utan dig älskling! jag skulle aldrig klara av en dag. varje dag är jag slut i kroppen, yr i huvudet och ser ut som ett hus. men att varje dag få höra hur mycket du älskar mig gör det lite lite lättare!
onsdag
kort update: har haft 2 jättebra veckor borta, kom förstås hem i helgen eftersom daniel började jobba i måndags. var först i tylösand med brudarna, älskling och kim. kände mig som en säck potatis som inte orkade göra någonting, och det kändes som att jag förstörde. annars hade jag det skönt, sol & bad, vänner och god mat. fast det sista var lögn, käkade knappt någonting för det fanns ju inte. sen åkte jag och daniel till jönköping, umgicks med hans familj och hans ursöta brorsdotter. hon gillade mig faktiskt en dag av två. hon brukar ha för vana att tycka om mig och daniel varannan gång. jag är populär när han är skit och tvärtom. sen åkte vi till ullared en dag, handlade lite kläder och sådär. köpte kläder till Benjamin också. ursöt alfons piké, massa bodys, byxor och massa fina saker. nappar fick också följa med. är lite fler saker som ska inhandlas där sen kan jag tänka mig.
i måndags åkte jag hem till pappa och tjänade lite pengar, mötte upp han på willys och fick en påse godis och en bounty. perfekt start innan städningen. skulle även åka och titta på nytt kök, men det var tydligen semesterstängt en dag till. surt!
igår städade jag lite smått i lägenheten, gjorde iordning badrummet, köket och dammsög. tyckte jag var ganska duktig faktiskt!
idag ska min syster komma och jag vet faktiskt inte vad vi ska göra. första gången hon ser lägenheten i alla fall!
i måndags åkte jag hem till pappa och tjänade lite pengar, mötte upp han på willys och fick en påse godis och en bounty. perfekt start innan städningen. skulle även åka och titta på nytt kök, men det var tydligen semesterstängt en dag till. surt!
igår städade jag lite smått i lägenheten, gjorde iordning badrummet, köket och dammsög. tyckte jag var ganska duktig faktiskt!
idag ska min syster komma och jag vet faktiskt inte vad vi ska göra. första gången hon ser lägenheten i alla fall!
